- • Asta Leona •

Livet innehåller så mycket. Man kan se det från så många olika synvinklar. Men är allas liv egentligen så olika från varandras? Vi lever alla på samma jord och är precis likadana innanför alla lögner och falska påhitt. Vi har alla samma förmåga att känna, älska och gråta. Vi har alla samma mål med livet, att vara lyckliga. Så varför ser det så olika ut beroende på var man tittar? Jag tror inte att vi är så olika som vissa andra tror. Jag tror att vi egentligen är mer lika än vad vi tror. 

Men är det verkligen rätt att vissa av oss ska behöva ligga i trapphus på nätterna och sitta utanför tunnelbanan och tigga om pengar på dagarna? Medans andra av oss blir så troligt frustrerade om vi inte har råd att köpa den där supersnygga klänningen. Jag säger inte att jag inte har varit det någon gång, för det har jag. Men ibland undrar jag över hur det är meningen att det ska vara här egentligen. På jorden. 

Finns det ingen väg ur det här som gör att vi kan vara oss själva, leva det liv vi vill, men samtidigt bry oss om andra och tänka mer på våra medmänniskor? Det måste det göra. För vi kan inte fortsätta såhär längre. Det kommer att ta kol på oss, på oss alla. 

Ibland när man går på stan så är det som att folk inte ens ser en. De tror att dem är ensamma på hela trottoaren. Bevisar inte det hur självupptagna vi människor är? Vi kan inte stanna upp, njuta av livet, se det man har och se att det finns människor runt omkring en som inte är lika lyckligt lottade som man själv. 

Men vill tro att det finns hopp för förändring.